Varför dop i Polen inte var en förlust utan en vinst? Detta är en ganska komplicerad fråga. Man kan närma sig ämnet från många olika håll. De viktigaste frågorna har redan tagits upp i de två första punkterna.
Dop Polen var en händelse som saknar motstycke i vårt land på den tiden. Den här händelsen höjde vårt land till en ny nivå. Det handlade främst om förbindelserna med Europa vid den tiden, och främst med våra västra och södra grannar, dvs. tyskarna och tjeckerna. Först och främst allianser. Polen fick en enorm ställning i samtalen med andra stater om inte bara krig utan också allianser. Argumentet att försvara den kristna tron, som hade använts så kraftfullt tidigare, gällde inte längre när vårt land förklarades vara offer för krig eller plundring. Själva dopet höjde vår härskares status. Det resulterade också i att man upprättade förbindelser med påven, som var mycket viktig i världen vid den tiden och som mycket berodde på. Den polska staten erkändes då som ett missionsområde som var direkt underställt påven. Missionerna förde mycket gott med sig till vårt land i form av västerländskt kulturellt inflytande. Detta ledde i sin tur till en enorm utveckling av vår mark, vår struktur och hela den polska staten. Dopet av Polen innebar också att många inre angelägenheter förenades, vilket i slutändan ledde till att den polska nationen förenades. Det första biskopsämbetet inrättades i Poznań, de första kyrkliga strukturerna organiserades och många saker ledde direkt eller indirekt till vår stats fortsatta utveckling.