Beskattning av kyrkan är ett vanligt tema i den offentliga debatten. Å ena sidan är det logiskt att en kyrklig institution inte ska påverka staten och att staten inte heller ska blanda sig i de troendes inre liv. Men vad historia med de pengar som de troende spenderar på Kyrkan? Det är viktigt att börja med att alla religiösa sammanslutningar är befriade från skattelagstiftning. Det är därför inte exakt känt hur mycket pengar som flödar in och ut ur de kyrkliga institutionerna. De pengar som samlas in under någon form av mässa eller gudstjänst hamnar naturligtvis inte i prästernas fickor.
Den registreras inte heller externt på något sätt. Det är därför logiskt att dessa är pengarsom inte är föremål för beskattning. De används för underhåll av kyrkobyggnader, egna utgifter och välgörande ändamål.
Dessa inkomster beror främst på församlingens storlek och antalet gudstjänstbesökare. Dessa pengar bör ses som pengar som de troende använder för att stödja sitt samhälle, de ges frivilligt. På den juridiska sidan ska detta ses som ett slags skatteavdrag. De troende kan också göra donationer till kyrkan. De trogna uppmuntras att göra donationer genom de skattelättnader som staten beviljar den som vill göra en sådan donation. Gränsen för skattelättnaden är 6 procent av den skattskyldiges årsinkomst. Detta kallas en donation för gudstjänständamål.