Samvete och bön: en uppgörelse

En samvetsgranskning är en genomgång av ens tidigare tankar, ord, handlingar och försummelser för att fastställa om de överensstämmer med eller avviker från den moraliska lagen. Bland kristna är det i allmänhet en privat granskning; sekulära intellektuella publicerar ibland självkritik för offentlig användning. I den katolska kyrkan uppmuntras de botgörare som vill ta emot botgöringens sakrament att göra en samvetsgranskning med hjälp av de tio budorden, eller saligprisningarna, dygder och laster. En liknande doktrin lärs ut i de lutherska kyrkorna, där de som vill ta emot botgöringens sakrament ombeds att använda de tio budorden som vägledning. Denna process är mycket liknande till den islamiska praktiken Muhasaba, eller självreflektion.

Samvetskval före bikten

"Denna praxis är fulländad och fruktbar för den kristna dygden" - förkunnade påven Pius X - "är klart fastställda i undervisningen av de stora mästarna i det andliga livet". I sina andliga övningar presenterar han dess olika former i en detaljerad och en allmän granskning (24-43). Om den allmänna undersökningen skriver han: "Den första punkten är att tacka Gud, vår Herre, för den nåd man fått." (43). Denna punkt har blivit en mycket utvecklad del av den ignatianska andligheten i modern tid och har lett till många andra positiva övningar, som i allmänhet kallas medvetandeundersökning. Under de två dagarna kan man se över olika sätt att arbeta, på vilket sätt Gud var närvarande genom en person till andra, och genom andra till en själv, och hur man reagerade på detta, och att gå vidare i sitt liv med tacksamhet, mer medveten om Guds närvaro i sitt liv.

I allmänhet skiljer man mellan en specifik undersökning, som syftar till att ändra ett visst drag eller en viss brist i det egna beteendet, en medvetandeundersökning, som är en mer nyanserad reflektion, och en allmän samveteundersökning som används inför botens sakrament." Denna senast Metoden kallas samvetsgranskning eftersom det är en genomgång av det egna beteendet ur moralisk synvinkel, en reflektion över det egna ansvaret och en titt på de egna synderna och svagheterna som en förberedelse för omvändelse, till skillnad från en samvetsgranskning som inte fokuserar på moral, även om synder uppstår under genomgången av dagen.

Bön och samvetsgranskning

Aposteln Paulus beordrade de troende att göra samvetskvalet varje gång de tar emot den heliga nattvarden: "Men låt en människa pröva sig själv, och låt henne äta det som bröd och dricker ur denna bägare. Ty den som äter och dricker på ett ovärdigt sätt äter och dricker fördömelse för sig själv..." För om vi skulle döma oss själva, skulle vi inte bli dömda." (1 Korintierbrevet 11:28-31, KJV). Och eftersom de första kristna tog emot nattvarden mycket ofta blev samvetsgranskningen en välbekant övning i deras andliga liv. I många fall blev det en daglig praxis för de tidiga prästerna och de som levde ett klosterliv, till exempel eremiten Sankt Antonius, som sägs ha undersökt sin SamveteMedan Basilius av Caesarea, Augustinus av Hippo, Bernhard av Clairvaux och grundarna av religiösa ordnar i allmänhet gjorde samvetsgranskningen till en regelbunden, daglig övning för sina anhängare. Lekmedlemmar i församlingarna uppmuntrades att utöva denna praxis som ett hälsosamt mått på framsteg i dygden. Sankt Bernhard lärde ut: "Som en sökare av integriteten i ditt eget beteende bör du dagligen granska ditt liv. Tänk noga över vilka framsteg du har gjort och vilken mark du har förlorat. Gör en ansträngning för att lära känna dig själv. Lägg alla dina fel framför ögonen på dig. Se dig själv i ögonen som om du vore en annan person, och gråt sedan över dina fel."

Fromma samvetsgranskningar och förberedelser för försoning

Den fromma samvetsgranskningen skiljer sig från den som krävs som en grov förberedelse för försoningens sakrament, vars syfte är att erkänna alla synder som kräver botgöring. En mängd mer detaljerade metoder kan användas i studiet inför bekännelsen, med hjälp av Guds tio bud, kyrkans bud, de sju huvudsynderna, plikterna i den egna livssituationen, de nio sätten att delta i andras synder.

Samvetskval och andliga övningar

Ignatius av Loyolas andliga övningar innehåller fem punkter. I den första punkten tackar man Gud för de fördelar man har fått, i den andra ber man om nåd att känna till och rätta till sina misstag, i den tredje går man igenom dagens timmar och noterar vilka misstag man har gjort i handling, ord, tanke eller underlåtenhet, i den fjärde ber man om Guds förlåtelse och i den femte strävar man efter att förändra sig.